Jag ska sova nu, men jag känner mig för glad, det är bra. Men ändå inte alls. Så jobbigt. Imorgon kommer att bli en jobbig dag, och jag vill träffa någon jag tycker om. Öppen för förslag. Jag vill att världen ska vara min.

Pink Floyd-sväng igen. Jag gillar Pink Floyd. Allt psykadeliskt fascinerar mig och gör mig väldigt bekväm med det mesta. Lättare att prata med folk, lättare att uppfatta omgivningen, lättare att förstå sig själv och andra. Det är svårt att tappa kontakten, att ta avstånd ifrån andra. Även om man måste, och även om det blir bäst för alla. Jag gillar det inte, inte ens om det är mitt eget val. Visst händer det ofta ifrån min sida, men det är mer att jag ryggar tillbaka, att de kryper under skinnet på mig. Men när det väl gäller att sluta... idealisera, det är då det gäller. Då måste man ta sig i kragen och verkligen dra sig tillbaka ifrån den där osynliga gränsen någon dum jävel satt upp. Det är svårt att tona ner kärlek.Jag sitter (tack och lov) inte i en sånhär situation nu, men jag känner att det närmar sig. Smyger runt i framtiden, lurar mig. Men ovetskap är ett äventyr.Världens mest skrämmande äventyr dessutom.Efter Silent Hill 2.

Jag har spelat Silent Hill lite idag. Fast mestadels sett när Isabell spelat, hon lär sig..! Jag somnade efter ett tag, och jag vet inte riktigt när det var jag somnade men jag sov i minst fyra timmar. Det var skönt, och välbehövligt. Tyvärr lär inatt bli en svårare del av sömnen. Vi får se.Idag så sprang jag även på Jens på stan, det händer inte så ofta att jag gör det, men det var mysigt, eftersom det var sol och varmt och grejer ute idag. Jag och Isabell bejakade det lite senare genom att köpa nybakat bröd och lite pålägg och sitta på stora torg och äta frukost.Daniel ringde mig nyss, ville att jag skulle komma och hälsa på, och dessutom ville han att jag skulle hjälpa honom rensa de bortglömda skorna sedan fredagen. Men jag sa nej.

Jag ska inte göra något idag, förutom en sak, som naturligtvis hamnat som morgonaktivitet. Aldrig att man kan göra något när man känner att "jag kan stå upprätt och se dig i ögonen utan att tappa koncentrationen", utan istället så får man lida, falla ihop av trötthet/fortsatt dvala när man går och sånt.50 Cent kommer till Hultsfred, och alla Hultsfredsbesökarnas farhågor besannades i ett klick. Jag är skadeglad, för jag känner en del som kommer lida för det här, samt som jag tycker lite synd om dem. Men det ska väl inte göra så mycket skillnad... Förutom att 50 Cent är en dålig artist enligt mig så finns det väl de som gillar honom. Jag behöver ju inte bry mig, för jag ska till Roskilde...

Jag undrar hur osäker jag utger mig för att vara. Att distansera mig till saker och människor är ett begrepp som inte fungerar, vilket nuförtiden resulterar i missförstånd och min mentala motspelares panik och osäkerhet. Nu när jag skjutit bort beroenden som distanserade mig ifrån allt så är det svårt att veta någonting om någon. Jag är så nyfiken på mig själv. Och visst är jag något av en narcissist, men varför inte? Jag satt på mitt golv för en stund sedan och tänkte pu luften. Hur den flöt runt i mina lungor, återlivade mitt blod, kom ut som flower power. Sen tog det slut. (Tänkandet - inte luften.) Så satt jag sådär i total apati i ett tag till. Först när jag hörde ett skrik ifrån min tv ryckte jag tillbaka till åsynen av mitt lagom mörka rum. Någon i Dirty Sanchez hade piercat ollonet, därav skriket. Den apatin som jag upplever ibland, när inget annat funkar, är det bra eller dålig? Hur sällan den än inträffar så känns den så konfundersam varje gång. Jag får nästan dåligt samvete och tänker "Tina, det där kan inte ha varit friskt!" men jag vet inte. Det är inget tecken på någonting... Nej jag vill inte skriva mer, min hjärna är apatisk tror jag.

Jag har pratat med en glad Nalle idag, han har mönstrat, och var verkligen hur glad somhelst. Det var roligt att prata med honom, jag gillar när han är glad. Oftast. Imorgon åker min klass till Köpenhamn för att gå på museer och grejer, men jag slingrade mig ur det, för jag är för fattig för att följa med. Och ifall jag följt med hade jag bara supit med Alfred och Theo typ. Även om det hade varit omåttligt roligt så har jag inga pengar.Hursomhelst ska jag ändå gå upp tidigt imorgon, eftersom saker måste göras även på lediga dagar. Men det är en privatsak.

Mamma står och pratar med mig, hon har druckit vin såhär på dagen "för hon är ledig". Hon ska jobba imorgon också. När hon har druckit så går det bara inte att få tyst på henne, hon pratar och pratar, om hur lik jag är henne, hur lik jag är pappa, varför hon skyddar mina bröder så mycket, varför hon litar på mig fullt ut, varförvarförvarför? Blaha blabla...Jag somnade på min samhällslektion idag, vi såg på Mississippi Burning. Vi har sådana där höga stolar, så det gick ju inte att sitta bekvämt. Så jag satte en stol mellan stolen jag satt på, och bordet framför mig, så la jag mitt huvud på stolen jag satt på innan och så la jag upp benen på bordet. Palestinasjalen blev en huvudkudde, och min kappa ett täcke. Så sov jag i tjugo minuter kanske.Skönt var det inte, men det var lite välbehövligt. Filmen har jag sett, men jag tyckte inte om den när jag såg den, för sydstatare har alltid gett mig huvudvärk.Nu klagar mamma om något.Satan.

Jag tror att det är ganska negativt att jag har så mycket hål och raster i mitt schema, det gör mig mer oansvarig och mer... lättsinnig. Fast det är skönt att kunna gå hem emellan lektionerna.Jag har inte något vettigt att säga. Idag är en helt okej dag, jag hann med allt jag ville hinna med innan jag skulle till skolan. Duscha och grejer hann jag, det brukar jag inte göra när jag somnat vid fyra och går upp 45 minuter innan skolan börjar. Jag kände mig skicklig. Snabb.Spekulationer angående min förmåga att vara i ett förhållande kringgår i en del kretsar. Daniel säger att han inte ger upp. Jag förstår honom inte, han kastar sig ner i en ormgrop. Eller in i Silent Hill 2. Men jag tror att jag en vacker dag kommer kunna vara nöjd nog med en person, att det kommer att fungera en längre tid. "För evigt" är det töntigaste, mest naiva skituttrycket i världen. Vi är inte gjorde för monogami, vi är hjärntvättade av gammal kyrka.Det spelar ingen roll egentligen. Dagar kommer, dagar går, och det är väl upp till var och en vad de vill göra med dem.